naturligtvisa

Hej, nu har det gått en tid sen igen, ännu en gång. Livet rullar på som vanligt, och imorgon övergår september till oktober. Vi kommer in i månaden som avslutas med ett efterlängtat höstlov. Det känns som om skolan nyss började, men icke. Nu är hösten här på riktigt, solbrännan tynar bort snabbare och snabbare, den tjockare jackan åker på, liksom vantarna. För två månader sedan längtade jag efter kylan, nu eftersöker jag värmen, människans förmåga att aldrig vara nöjd. Hur som haver, nu ska jag sluta babbla, ha det bra så hörs vi förhoppningsvis snart igen.