naturligtvisa

först var det Ellinor som fick inse sig stå på den yttersta spetsen av plankan som var hela 187 avsnitt långt men som nödvändigt ont för eller senare tar slut. och idag var det min tur. jag har länge vinglat, dragit ut på det och tvekat innan jag valde att hoppa ut och ner i det okända. så var livet även slut för min del. många frågor vandrar och blandas inne i hjärnbalken; vad ska jag göra nu med all tid jag får över? vilken serie ska stå på tur? vad hände med skådespelarna och inte minst karaktärerna?

för ni som inte förstår vad jag babblar om är det såklart att jag kämpar med det faktum att jag har sett klart på alla avsnitt av One Tree Hill. Nio säsonger, etthundraåttiosju avsnitt, och cirka sjutusenåttahundrafemtiofyra minuter senare är det slut. Finito!

bara att inse fakta; mitt liv är över.


// Sofia som har börjat gräva sin grav.

tack vare Johanna (i gotalaget) har jag förstått hur man bäddar in filmer i inlägg så tack så jättemycket!
om ni nu bläddrar ner lite på bloggen ser ni mitt inlägg "svaret på den eviga frågan" och nu med tillhörande film :D

// Sofia

Här händer det mycket ser jag...NOT. haha :) nej men alla håller väll på med sitt och bloggen känns kanske inte som det viktigaste i världen just nu men men ;)

mitt sommarlov har hittills bestått av;
- Jobb
- One Tree Hill (skräll. jo tack jag vet)
- Hästar (hästjäveln ökar i värde för varje ridpass, hoppas det håller i sig)
- lite glass
- mycket lite sol
- Sofia "force" Fors ;)
mm. mm.

taggar nu t-boda festivalen genom att lyssna igenom deras spotify lista :) (sök på töreboodafestivalen)

kompisar från Hälsingland kommer ner och hälsar på sen träffar man ju massa gamla klasskompisar och andra vänner där så det blir nog lika roligt som vanligt :) några av kycklingar kommer ju också så får försöka att gå med dem lite också ;)

Om ändå mitt hår skulle se ut så här istället för det burr som mer liknar ett bo för en stackars skata...

bättre sent än aldrig;

Jag var och tävlade med gammeltanten i lördags i Mariestad. Det var dags för deras årliga tävling, Juniaden. Startade LC och LC+5 (debuterade 85 då, men var typ ingen skillnad på varken höjden på hindren eller banans svårighet)

Inför första klassen kändes hon jättestel och konstig (dock visa hon inget i själva steget) och det höll sedan i sig inne på banan. Fick aldrig någon bra känsla och kom fel på massa hinder osv. hon ville aldrig riktigt ta för sig. Blev i alla fall en dubbelnolla om än en mycket seg tid, men som överraskande nog räckte till en tredje plats. Kändes mig dock inte särskilt välförtjänt av den rosetten då rundan inte var så bra, men men…

Andra klassen kändes mycket bättre, hon var lite mer ”på” och lite mer lik gamla vanliga Jenna. Fick en bra känsla och är nöjd över rundan, och Jenna såklart! Tiden räckte till en andra plats så fick ta med mig två rosetter hem och som min syster Elsa sa; ”Om man sätter ihop dem blir det ju en blå-gul, så man kan nästan säga att du vann!”

tack för mig!

/SOFIA