naturligtvisa

Efter dagens vistelse i staden Skövde, skådandes på alla Überlyckliga studenter, så blev jag rejält sugen på att själv stå där på flaket och tacka för att det äntligen är över. Längtan är stor, men jag måste ändå helt ärligt medge att det är skönt att ha allt framför sig. Tänk när man inte längre har skolan som trygghet, då ska man ta tag i livens viktiga beslut och det är kanske inte är helt självklart vad man vill göra. Så jag är ändå nöjd med den fas i livet som jag befinner mig. Fast visst längtar jag lite ändå...


Här står vi och väntar på att kortegen att ska dra igång, Johanna, Ellinor och Sofia. I stundens hätta, klumpig som man är, glömde jag att ta kort på själva kortegen... Men ni kan nog föreställa er ;)

//Veronica