naturligtvisa

Jag vågade inte se, jag vågade inte hoppas. Var rädd när jag stängde av maskinen. Rädd att en sista droppe skulle falla. Ännu räddare då jag lyfte koppen. Livrädd. Tänk om jag skulle snubbla... Skaka till den... Tappa den. Men allt gick bra. Sådär bra som det aldrig gör, som det inte kan. Men det kunde det. Det gjorde det. Ja. Man får väl börja köpa lotter nu antar jag. Triss har rätt. Plötsligt händer det. Åh jag tror jag dör.
Den perfekta espresson.


Fem.