Mmmm. Lunch.
Lunchen man väntar och väntar på hela året. Lunchen som aldrig vekar komma. Lunchen som kommer efter en alldeles för lång förmiddag, och är över för fort.
Pannkaksdagen.
Just idag var den lite extra bra, för en av mina äldsta och närmsta vänner marre-parre-gona hade varit och köpt nutella. Så jag smet iväg från alla kycklingar och tryckte tillsammans med jonna, rebecka & just marigona i mig ett par pannkakor täckta med nutella. Precis som när man var liten. I ett försök att intala mig själv att jag ändå inte var så onyttig tuggade jag i mig några gurkbitar också. Vilket var ganska dumt egentligen. Man kan inte äta gurka, eller någon annan sallad, till pannkakor. Det är fel. Bara väldigt, väldigt fel. Något varken jonna eller gona heller var sena att hålla med om.
Men man gör misstag. Även om man vet att de är misstag redan innan de är gjorda. Bara utifall. För hur kan man annars veta helt säkert? Just detta gurkmisstag vägdes i alla fall upp av hur rolig, god och underbar resten av lunchen var..... Den omtalade pankakslunchen.
